Detta är en fråga som jag ställde på Dalby bibliotek som en del i Lunds universitets forskarturné hösten 2018. De drygt 20 åskådarna fick utstå att gissa, uttrycka deras osäkerhet och testa huruvida de har övertro i sina gissningar. Syftet med dessa övningar var att illustrera olika typer av osäkerhet och olika sätt att beskriva dem.
Jag tog upp att det är viktigt att vara osäker eftersom beslutsfattare och allmänhet ska ha möjlighet att fatta beslut på den kunskap vi har. Får de inte reda på att det finns osäkerhet kan det leda till att de ha för låg eller för hög tilltro till vad experter säger. Kännedom om rådande osäkerhet kan leda till att beslut blir bättre än vad annars hade varit fallet. Det finns nästan alltid osäkerhet. Därför är det viktigt att fundera över vilken betydelse osäkerhet har på vad vi borde göra i svåra samhällsfrågor såväl som i vardagliga problem.
Osäkerhet förknippas med något negativt. Som expert vill du inte vara osäker – du vill vara säker. Jag tycker att det undervisas för lite om osäkerhet i skola och universitet. Nästan alla lär sig om statistik, men det är långt ifrån tillräckligt för att kunna hantera osäkerhet i exempelvis vetenskapliga bedömningar. Många är osäkra på vad osäkerhet är och har inte en vana att prata om osäkerhet.
Jag, och flera med mig världen över, föreslår att göra osäkerhet till något som vi förknippar med något positivt. Vi vill reclaima osäkerhet. Genom att uttrycka din osäkerhet har du faktiskt gett beslutsfattare en chans att väga in fler möjliga konsekvenser och du visar också styrka i att erkänna vilka brister som finns och ger kanske till och med förslag på hur man kan minska osäkerhet. Det är ärligt. Ärlighet är att föredra framför att visa upp en fasad med tydliga svar (som kanske visar sig vara fel).
Ett sätt att börja är att just prata om vad osäkerhet är och hur vi kan beskriva osäkerhet.
Tärningsosäkerhet (aleatorisk osäkerhet) är osäkerhet som beror på slump. Man kan exempelvis använda frekvenser för att beskriva tärningsosäkerhet. I 1 av 6 utfall förväntas det bli en tvåa.
Kunskapsosäkerhet (epistemisk osäkerhet) är osäkerhet som beror på att vi saknar fullständig kunskap. Om jag kastar tärningen och ser utfallet men min kompis inte ser utfallet så har vi olika kunskap. För min del är jag säker på vad utfallet blev, medan min kompis är osäker. Kunskapsosäkerhet är sålunda personlig. Det är någon person som är osäker. Det finns inte ett sant värde på kunskapsosäkerhet. Hur osäkra vi är beror på den kunskap vi har tillgänglig just då.
Man kan använda personliga sannolikheter för att beskriva kunskapsosäkerhet. Vi säger personlig eftersom det är den tolkning vi i detta fall har för sannolikhet. Sannolikhet är i så fall hur mycket personen är beredd att satsa på möjliga värden eller utfall. Personliga sannolikheter kan användas för att uttrycka hur troligt man tror att olika värden på parametrar eller möjliga konsekvenser kan vara. Enstaka händelser beskrivs med sannolikheten att de inträffar eller hur lång tid det tar tills de inträffar. Möjliga värden kan beskrivas med sannolikhets-intervall eller sannolikhetsfördelningar. Sannolikhets-fördelningar kan man lätt kombinera med andra sannolikhets-fördelningar och vips har man en modell som man kan simulera från.
På senare tid har det även blivit vanligt att värdera kunskapsosäkerhet genom att bedöma hur bra kunskapsunderlag man har för att svara på en viss fråga. Ett begrepp som används för detta är konfidens. Konfidens kan mätas på olika sätt. Ett sätt att mäta konfidens är med sannolikhet – och nu börjar det bli krångligt om vi redan har sannolikhet för att beskriva möjliga värden eller konsekvenser. Forskare föreslår därför att låta konfidens värderas på en kvalitativ skala där man använder ord istället för siffror. Detta för att skilja dem åt.
Graden av konfidens påverkar hur man väljer att kommunicera de resultat man har. Har man gjort en bedömning med hög konfidens kan man säga att med säkerhet så vet vi att detta och detta kan hända. Om det däremot är så att konfidens anses låg så säger man att det kan vara så här – men det behövs fler studier på det och det för att få bättre kunskapsunderlag.
Osäkerhet kan vara rätt så kul att tänka på när man pratar om att hantera osäkerhet i vetenskapliga bedömningar, i riskanalys eller när man ska fatta beslut. I verkligheten kan det vara väldigt annorlunda. Tiden mellan en katastrof och du får reda på hur det har gått för dina nära och kära är behäftad med stor osäkerhet som skapar en oerhörd press och obehag. Jag vill inte på något sätt förringa det negativa osäkerhet för med sig.
Miljöproblem och osäkerhet hänger ihop. Min forskning går ut på att förtydliga och stärka detta samband. På vägen försöker vi skapa en förändrad syn på osäkerhet till något som inte ska gömmas undan – utan som man försöker hantera på bästa möjliga sätt. Det kan innebära att vi behöver utbildas i både analys och kommunikation av osäkerhet.
Ett sätt att börja är att skapa mer tillfällen för undervisning om osäkerhet och visa på begrepp och metoder som det finns att välja – för – det finns inte en metod som funkar för all form av osäkerhet. Dels finns det olika typer av osäkerhet och problem kan vara väldigt olika med avseende på hur starkt kunskapsunderlag som finns, hur allvarligt problemet är och hur bråttom man har att lösa det.
Ullrika